I väntan på något nytt

När jag för någon vecka sedan läste en artikel om att eventuellt införa kvävning som ny dödstraffmetod i USA hajade jag till. Jag tyckte det kändes smaklöst och funderade över hur sjuk personen som kommit på detta egentligen måste vara. Sen sker ännu en sjunkningkatastrof av skepp, lastad med över 900 flyktingar, ute på Medelhavet. Och sedan en till... 

Det här är inga olyckshändelser. Jag har, i tidigare inlägg, påtalat att jag tycker att det är fruktansvärt att ingen tycks bry sig om att detta fortsätter att upprepa sig. Jo, du och jag bryr oss, men vad spelar det för roll när EU slår dövörat till? Sitter EU-parlamentarikerna och väntar på att havet ska fyllas av dessa stackars flyktingar så att vi inte ska behöva ta hand om dessa på land, eller vad fan är det frågan om?

Plötsligt dyker ”familjefadern” upp som svarte Petter i leken. Om det nu visar sig att han bär NÅGON som helst skuld detta nya massmordsprojekt, ja, då anser i alla fall jag att vi har en utomordentlig person att pröva det nya dödstraffet på.