I väntan på något nytt

 

 

… för idag är det min födelsedag! Men nog om det!

Jag var nog inte äldre än tio år och i min systers rum stod den enda musikspelaren vi ägde. Högst upp i den svarta, höga, kvadratiska glasmontern fanns en gammal LP-spelare. Sen kom radion. Under den fanns det senaste – en cd-spelare! Vi hade inte många skivor på den tiden men när någon av oss hade råd kilade vi iväg till Megastore nere i centrum för att spendera en mindre förmögenhet, 169 kr, på senaste favoritskivan. Min systers samling bestod av en hel del svenskt som Mauro Scocco, Peter LeMarc, Orup och Roxette, men där fanns även Michael Jackson, Madonna och Phantom of the Opera. Själv hade jag till en början bara en skiva. Jag minns att skivan hade flera spår och att jag kunde texten till de flesta av låtarna.

Många år senare jobbade jag på Berns. En afton hade vi Musikförläggarna hos oss på galej. Jag serverade bordet längst fram i mitten, och där satt du som var en del av så många barndomsminnen. Jag tog mod till mig och gick ner till din stol där du satt.

”Hej! Jag heter Annabelle. Det är inte min mening att störa dig mitt upp i middagen men jag vill gärna berätta att dina låtar från skivan med dina "Höjdare" finns med i de flesta av mina barndomsminnen. Det var nämligen min allra första cd-skiva. Jag kan än idag flera av låtarna helt utantill.”

Robert brister ut i ett stort leende, sträcker ut sina armar och gör en ansträngning för att ställa sig upp och ge mig en kram.

Idag är det min födelsedag, och din dödsdag. Det är på något vis så konstigt att jag pratade om dig senast i söndags och hyllade dig, och att du väljer att lämna just idag, på min födelsedag. Typiskt mig att alltid se något slags tecken i allt, men jag kan inte hjälpa det.

Robert, tack för alla vackra, roliga och fantastiska texter.

Tack för allt! 

Alltid saknad. aldrig glömd...

(Klicka på bilden)