I väntan på något nytt

För en tid sedan hade jag och min mamma en diskussion om samkönades rättighet att gifta sig på Irland. Jag menade att detta INTE var en åsiktsfråga. Detta borde vara en självklarhet! Ett val är onödigt, kränkande och bakåtsträvande. Självklart ska det bara vara okej!  (Jag förstår att det inte är så lätt, men det borde det vara!) Mamma, i sin tur, tyckte att jag lät korkad då vi självklart måste ta hänsyn till historien. Att vi liksom får skynda långsamt och respektera att dessa beslut måste få ta tid. För 70 år sedan skedde en av vår tids värsta utrotningar av människosläkten. Innan det köpte och sålde vi svarta människor som om de vore varor. Idag röstas det om det ska vara OKEJ att älskande samkönade par ska få gifta sig. Mitt i denna högutvecklade nutid slänger sig okunniga personer med N-ordet och menar att ”det inte är något att bry sig om”. Jag menar att detta är högst arrogant, ignorant och respektlöst. Om jag inte vill bli kallad för något som är förödmjukande av historiska själ.., hur kan det då vara svårt att förstå? Hur kan någon ens propagera för motsatsen?
Liknelse: Jag slår dig i magen. Du säger aj! Jag svarar: Va..? Det gjorde ju inte ont på mig?!
Min och mammas diskussion blir åter aktuell. I vissa lägen spelar historien stor betydelse. I andra lägen borde vi skämmas över vad historien fortfarande får för konsekvenser på dagens samhälle. Aldrig tidigare har mänskliga rättigheter, innefattande härkomst, sexualitet och kön, varit så på tapeten. Trots detta spränger näthatet och rasismen alla tänkbara parametrar.  

Det var väl knappast någon som missade förra veckans uppståndelse kring Adam Tensta, då han valde att avbryta TV4s direktsända intervju. Jag såg det, kände för det och tänkte för mig själv att detta kommer starta debatter. Inte kring sakfrågan – det klumpiga rasistiska uttalandet - utan handlingen. Jag hade inte tänkt att kommentera detta då jag ansåg att Adam sagt varenda ord som behövde sägas, men så svängde jag in på hans Instagramkonto och kunde inte låta bli att fundera över vår tids befolkning. Är det så att vi liksom blivit lite tappade på huvudet som barn eller hur det i annat fall kan komma sig att vi har så fruktansvärt svårt att respektera varandra? Idag tycks det handla mer om att visa musklerna, få sista ordet, att slå spiken i kistan. Detta till vilken kostnad som helst.

N-ordet är en sakfråga som svarta måste få äga. Vita kan inte säga att ordet bara är ett ord, att innebörden är annan än vad den är och att betydelsen har utlakats. Detta är att förminska en människas värde, känslor och person. Och plötsligt, utan att ens mena det, har du utfört en grov rasistisk handling. På dagis fick vi lära oss att när någon säger ”nej” var det bara att respektera det.

Varför är detta svårt att förstå?

#BACKAADAM

Min kommentar till Adam på hans Instagram:

"Jag står bredvid @therealfakeadamtensta i denna kampen. "De sa bra om negrer" (?) "det finns något som kallas telefon" (?) "onödigt gjort" (?) jag kommenterar bara okunnigas kommentarer ovanför i detta kommentarsfält. Är ni rätt personer att förminska en kamp som inte träffar er? Om jag slår dig i magen, har jag då rätt att säga "äh, det där var väl ingenting" om DIN smärta, bara för att det inte kändes på mig? Att erkänna att du inte förstår förtrycket bakom användningen av N-ordet, det är att erkänna att du sov under historia lektionerna, samt att du är ganska ignorant till andra människors bakgrund och känslor. N-ordet används för att förtrycka och hålla tillbaka en folkgrupp, deras kultur och deras utveckling. Det är det värsta som finns. Att ni inte förstår är en sak, men då finns det böcker att läsa i, människor att fråga. Men sluta hata. Sluta sprida denna otrevliga ton och denna rasism i att ni inte förstår. Att Adam helt ensam väljer att markera..., det borde han få en tapperhetsmedalj för. Inget annat. Adam, jag står bredvid dig. Du är inget annat än modig, stark och en hjälte! 👏"

 ADAMS BILDTEXT:
"Blommor till alla er som tar kampen där den behövs. Vi bär varandra på varandras axlar. All <3 till er."