[Valid RSS]

I väntan på något nytt

deadline 3 juli

Kategori: Alla samlade verk

 

Hoppet är det sista som överger människan. Det ordspråket är både starkt och vackert, tycker jag. Innebörden blir en fantastisk överlevnadsmekanism som säkerligen har räddat flera liv. Men det finns säkert tusentals fall då just den meningen inte haft någon som helst substans. Stunder då hoppet varit allt men då belöningen uteblev.

Jag har sedan en vecka tillbaka bara kunnat förlita mig på hoppet. Min satsning har varit skyhög och belöningen skulle betala sig tusenfalt. Jag har inte en kritisk cancersjukdom. Jag är heller inte gravid. Det här är inte en livsfråga men för mig hänger framtiden just på detta. Förlorar jag denna möjlighet blir fallet större än någonsin tidigare. Allt är datumbestämt. På fredag nästa vecka vet jag om jag är värdig. Får jag ett nej faller allt.

När jag var liten gick det ett snack att om du hoppade tre gånger på jordhögen bredvid parkeringen skulle marken efter tredje hoppet öppna sig och sluka dig. Självklart var det spännande. Vi hoppade två gånger, men aldrig vågade vi oss på det tredje. Det gick även rykten om att det fanns en vit blomma, som liknade det klassiska hundkexet, som var så pass giftig att en blev dödligt sjuk om en vidrörde den. I samma ålder lärde jag mig om K- och A-brunnar. Den ena gav evig olycka medan den andra skänkte en guld och gröna skogar. Jag mindes aldrig vilken jag fick kliva på så jag undvek båda två. Typiskt mig att inte våga satsa på drömmen för att jag är rädd att förlora det jag har. Min fega satsning har istället lett fram till att jag nu stoppat ner allt hopp jag har i en brunn, där brunnslockets bokstav står för ett budskap jag inte kan tyda.

Det är en ”femtio femtio”-chansning. Olycka…, eller guld och gröna skogar!

 
 
Kommentera inlägget här: