I väntan på något nytt

Jag blir som handikappad i stundens hetta när det kommer till att försvara mig mot dessa övertramp. Men när vulkanen börjar glöda finns det sällan något som kan hindra den från ett utbrott.

Brev till tafsare efter åtskilliga försök till kontakt från dennes håll:

"Hej X,

Till att börja med vill jag deklarera att jag inte kommer svara på meddelanden berörande detta ämne mer. Med det sagt förväntar jag mig att slippa fler meddelanden gällande vad som inträffade den 31 aug. Jag ber dig vänligen men bestämt också att be dina vänner om ursäkt, då jag upplever att den personen som ofta gör ett övertramp av denna karaktär möjligen skäms, men aldrig i närheten så mycket som dennes vänner. Det blir offren som tar på sig skulden. I det här fallet var jag den som kanske var minst upprörd, vilket fall var det inte jag som fällde några tårar utan annan.

 1)     Amy står på scenen och blir sexuellt trakasserad av man i publiken. DU bevittnar detta liksom tusentals i publiken. Detta blir även en världsnyhet. Minuterna efter beter du dig som ett djur mot en tjej du knappt vet namnet på. Det är kränkande. Tyvärr, utan att gå in på några som helst detaljer, dissocierar jag bort dessa sekvenser ur mitt liv då jag utsatts för betydligt värre övergrepp än de du förde. Jag känner mig kränk. Jag tappar tron på män totalt och likställer dig med avskum jag läser om i tidningar som tar vad de vill ha utan att förstå konsekvenserna.

2)     Du frågar om jag kan vissa dig var toaletten finns. Jag, liksom vilken vuxen kvinna som helst, förstår att detta är en invit till sexuellt umgänge. Var kommer detta ifrån? Har jag på något sätt uppmuntrat till detta genom mitt sätt att vara, eller har du möjligen misstolkat ett trevligt bemötande med att det finns möjlighet till sex? Jag var uppriktigt sagt chockad över hur lätt du tog för dig utan att jag gav minsta uns tillbaka. Inte en blick från det att du började roffa åt dig av min kropp. Inte en inbjudan till dialog.

3)     När vi lämnar arenan för du en dialog med någon över telefon. Du påtalar att om denna inte kan ta emot dig ikväll så kan det dröja länge innan ni får tillfälle att ses. Det är ikväll eller långt senare. Observation! Jag uppfattar samma känsla som den du nyttjat på mig. Jag förmodar att detta är en ytlig kontakt som du nyttjar ibland. Senare får jag veta att det antagligen var din flickvän du talade med. Här, och då, blir jag illamående.

Om du skäms, om det finns minsta lilla uns av respekt kvar hos dig, ber jag dig att tala om för din flickvän att du gör som du gör. Ge henne en möjlighet att med öppna ögon få avgöra om hon vill fortsätta detta när hon vet hur du på riktigt är. Jag kommer förmodligen aldrig stöta på dig igen, så för mig är detta ett kapitel jag lägger bakom mig. Klart jag minns det, och självklart får det mig att tvivla ytterligare på det manliga könet. Att det svagare könet skulle vara ”kvinnan” förstår ju både och jag är ett manligt påhitt för dölja sitt eget handikapp ”sin sexuella lust”.

Om jag var du skulle jag som sagt berätta för min flickvän vem jag egentligen var, ev. avsluta relationen. Utöver det skulle jag be mina vänner om ursäkt och bara hoppas på att de någonsin skulle förlåta detta. Att de inte för alltid framöver när vi umgås tänker på vilken svag person jag är/var när de ser mitt ansikte eller hör mitt namn.

Och nej. Jag vill inte ha någon respons från dig mer. Tack!"