I väntan på något nytt

 

Anledningen till att jag i detta ämne saknar kompetens är för att jag aldrig haft något intresse av inskaffa mig den gällande 'Sverigevännernas' politiska plattform och frågor. En del säger att klimatet blivit hårdare; att det flyttat in 13+ % rasister in i vår regering och att detta är ett hot mot vår demokrati. En annan säger att vi ska vara varsamma med att kalla dessa 13+ % rasister för just 'rasister' och att vi istället borde lyssna på deras missnöjesåsikter för att på något vis lyckas komma till en så kallad försoning. Men frågan lyder: Vad är en Sverigevän? Och vad är motsatsen? Vilka är 'icke Sverigevänner' och vad utgör en sådan? Kanske är det så att ordet 'rasist', som är det fulaste bland ord vi har i vårt ordförråd idag, är en felaktig benämning för denna skara. Ord som osäkra, rädda och egoister kanske står för merparten av procenten men hur gör det saken bättre när huvudet på ormen är den den som har all makt, och han, i sin tur, kommer av just rasistiska värderingar? Bara på skoj kan du googla Jimmie Åkessons politiska bakgrund och försöka sätta ett mer passande ord än just rasist. 

 

Tänk om det istället skulle finnas ett parti som tar i denna fråga, utifrån ett mänskligt rättighetsperspektiv, där invandrarfrågor, flyktingfrågor samt all annan politik ryms som finns på agendan år 2015? Men vänta nu, det finns det ju redan! Vi har ju faktiskt fler partier att välja bland än många andra länder. Och dessa partier tycks också ha förstått skillnaden på att komma till Sverige som invandrare, och som flykting. 

 

 

Gör SD det? Förstår de, och gör de skillnad på, att de miljontals utsatta, mordhotade och livrädda människor som är på flykt från sitt älskade hemland, inte är invandrare? Dessa är flyktingar som flyr för att de inte har ett annat val. Om de kunde skulle de stannat kvar i sina städer, bland deras nära och kära, i sina hem där de har sin historia. Dessa människor har inget annat val. En invandrare däremot väljer att immigrera.

 

Om hundra år har vi facit. Vi kommer då kunna ta fram siffror på vad denna kris medförde. Eventuellt tackar vi dessa människor som flydde över hav, trots att de inte kunde simma. Att de utsatte sig själva, och sina familjer, för risker vi aldrig kan (mar)drömma om. Kanske är det just denna expandering som Sverige behövde på sikt, då vi själva inte föder tillräckligt många barn? Eller så hände ingenting av det ovannämnda. Vi kanske bara bidrog med att rädda en del oskyldiga föräldrar och deras barn, ibland bara barn, från en bråd död.