I väntan på något nytt

Varje gång han vänder sig om lägger han handen mot min mage och smeker sig upp till mitt bröst och kupar det. Han borrar in sin näsa i mitt hår och ställer en fråga om vad hon på scenen precis sa och formar samtidigt handen för att få känna så mycket som möjligt av bröstet. Jag sitter som förstelnad för tionde gången. Hans andra hand smeker insidan av mitt lår. För en timma sedan hade jag aldrig sett denna man, jag vet knappt vad han heter men i samma stund som Amy Schumer gick upp på scen och belysningen i hallen slocknade var min kropp hans. Min hjärna stängdes av.

Tre år av terapi tog mig hit. Det var den där gången då blodet rann längst insidan av mina ben som fick bli den avgörande. Det var inte jag som bad om hjälp. Nej, jag skrek och brottades för att slippa och önskade istället att få dra ner min gardin och fortsätta föreställa mig de varma stränderna i Thailand och kunde nästan höra hur vågorna drog in. Jag var fast besluten om att jag, precis som alla gånger tidigare, bara behövde andas mig igenom detta, pausa lite, sen var det lugnt igen. Det är inte som det var första gången. Jag visste precis hur jag tog mig igenom sånt här. Jag självutnämnde mig kanske till och med till expert. Men efter en polisutredning, som jag bönade och bad om skulle läggas ner, samt otaliga fler övergrepp, satt jag till sist där i stolen hos psykologen och försökte städa upp i hjärnan och hjärtat. Det fanns ingen ilska. Ingen alls faktiskt. Bara skuld. Och smuts. Och skam. Allt riktat mot mig.

Allt som dyker upp i huvudet när hon står där på scenen. Hon berättar om våra värsta normer som vi kämpar för att begripa och rätta till. Om hur tjejen frågar killen om han tycker att hon ska lägga i slingor. Om hur han i samma stund funderar på om han skulle få trycka in sin kuk där bajset bor. Och om hur män dagligen tänker på sånt. Där bajset bor.

Jag kravlar mig upp ur sängen. Sätter mig på kanten. Ögonbindel är hårt lindad. Jag säger att jag är törstig. De frågar vad jag vill ha att dricka. Det spelar ingen roll svarar jag och försöker låta sexig. Jag får ett glas i min hand. Jag ser inget eftersom jag har ögonbindel på mig för att jag inte ska få ångest av bilderna av vad de gör med mig. Jag tar en klunk.. Jag reagerade först inte på att glaset var varmt. I samma stund som munnens fylls av vätskan förstår jag och kräks upp den varma urinen..

Hon står där på scenen och berättar allt jag står för. Hon är min Gud. Varenda ord som kommer ur hennes mun innehåller mer sanning än alla heliga skrifter i världen. Det handlar inte om kvinnans önskan om makt eller om mannens övertag. Det handlar om oss. Om vad vi tillåter oss göra i slutna rum och vad vi absolut aldrig får visa eller säga i öppna. Vilka vi förväntas vara och hur det bakbinder oss.

"Om du någonsin vill hitta en kille att satsa på kommer du få ställa upp på analsex ibland." 
Ställa upp? Är det bara jag som blir mörkrädd över att denna person idag har en liten dotter? Ställa upp..? Men snälla någon, vad är det för värld vi lever i? 

Hon hann knappt in på scen förrän hans förnedrande kommentar piskar henne i ansiktet, men Amy är luttrad. Alla i publiken skrattar när hon driver med honom och vi ser det som en inledning av hennes framträdande. Men när killen gör misstaget att skrika åt Amy att visa brösten en gång till vänder hon sig mot honom och ber vakterna kasta ut honom. Inför ett fullsatt Hovet. Hon - en kvinna, ensam på scenen - får vakterna att utvisa mannen innan fem min av föreställningen passerat. Publiken jublar. Jag känner hur jag fylls av kraft och modet att göra som Amy när fan jag passerar en idiot till karl igen. Det är bara så fruktansvärt jobbigt att ni är så många.

Amy kastar ut det lilla ludret:

https://youtu.be/iCZceDUx4bQ

Jag, och många med mig, tilldelades ett handikapp som jag skadades av när jag växte upp. Handikappet gick ut på att jag skulle vara snäll, tillsmid, tillags och tacksam. När en man, som jag aldrig tidigare träffat, tar på min kropp eller gör något mot mig, som jag aldrig accepterat eller bett om, då ska jag känna mig utvald för att jag får uppmärksamheten den här gången. Jag önskar att jag kunnat säga orden: "du, jag vill inte att du tar på min kropp.." Eller varför inte bara "du ditt lilla snusk, en hand till så tar jag dig där bajset bor!" Men... Jag förlamas och hjärnan stänger av för att skydda mig. Fright and freeze, som vid ett rån. Du rånar mig på min egen frihet. Du tar vad som inte är ditt. Och jag blir till en staty. 

Ni karlar är verkligen idioter. Jo, större del av er är riktiga jävla puckon. Känner du dig träffad så ber jag dig fundera på varför... Och förändra dig. Det är inte oss tjejer det är fel på. Det här är helt och hållet er puck.