I väntan på något nytt

*

Jag vill ha din ryggrad här. Fäst den i mig. Jag är alltid tryggast när du är en liten bit ifrån, en rörelse i ögonvrån…

*

Jag lovade mig själv att hålla ett öga öppet, att vara vaken och beredd.

Jag ville kunna fly vid minsta hot.

Hur blev det så här?

Nu känner jag hur känslan, likt ett virus, långsamt tar över hela min kropp.

Jag vet inte när, bara att jag måste ha tappat fokus och för en sekund inte varit uppmärksam på hur du intravenöst smittade ner allt som var mitt.

Nu vet jag inte om jag kan bli fri.

Jag har tappat kontrollen.

Jag börjar känna mig svagare.

Rädslan släpper mig inte ur sitt sikte.

Bevakar vartenda steg jag tar, redo att attackera.

Jag vet att detta är livsfarligt, att jag är ute på hal is.

Jag börjar få svindel men dragningen är för stark.

Jag kommer falla, förr eller senare…