I väntan på något nytt

 

Idag är det Internationella Kvinnodagen. Kvinnan har fått en dag om året då vi alla ska tänka på hennes kamp lite extra. Vi ska se till hennes värde och respektera henne, just denna dag. Jag tycker att denna dag är fantastisk och symboliserar något vackert, men jag kan inte låta bli att fråga mig vem som äger resterande dagar om året? Kvinnan, eller alla kvinnor i hela världen, har fått en dag att samsas om.

 

Den sista tiden har ensamheten pockat på uppmärksamhet i mitt liv. Jag vet inte om ensamheten egentligen bara är en förklädd biologisk klocka som vill göra sig påmind, tick tack, tick tack. Vilket fall gjorde jag som så många andra och loggade igår in på ett sånt där forum som fungerar som mötesplats för singlar. Ganska direkt fylls brevlådan av diverse främlingars ansikten bredvid en liten rad av text. Jag svarar i stort sätt aldrig på mail från någon utan bild. 'Ögonkontakt', för mig, är ett måste. Men denna gång sänkte jag ribban.

 

Vi hann skriva två omgångar med brev till varandra. Han frågade vad jag letade efter i mitt försök på sidan. Jag förklarade i min tur: 

 "Jag tror att det här är ett helt galet sätt att finna kärleken. Den grundar sig på mer, och fler, intryck är vad detta skrivande tillåter. Då tänker jag på typ röster, humor, kroppsspråk, och div. Men jo, min anledning, liksom många andras är väl att hitta någon att dela mitt lilla liv med. Hur omöjligt det än känns härinne."