[Valid RSS]

I väntan på något nytt

Fri tolkning...

Kategori: Alla samlade verk, Hang-ups

 

*

Jag vill ha din ryggrad här. Fäst den i mig. Jag är alltid tryggast när du är en liten bit ifrån, en rörelse i ögonvrån…

*

Jag lovade mig själv att hålla ett öga öppet, att vara vaken och beredd.

Jag ville kunna fly vid minsta hot.

Hur blev det så här?

Nu känner jag hur känslan, likt ett virus, långsamt tar över hela min kropp.

Jag vet inte när, bara att jag måste ha tappat fokus och för en sekund inte varit uppmärksam på hur du intravenöst smittade ner allt som var mitt.

Nu vet jag inte om jag kan bli fri.

Jag har tappat kontrollen.

Jag börjar känna mig svagare.

Rädslan släpper mig inte ur sitt sikte.

Bevakar vartenda steg jag tar, redo att attackera.

Jag vet att detta är livsfarligt, att jag är ute på hal is.

Jag börjar få svindel men dragningen är för stark.

 

Jag kommer falla, förr eller senare…

Konsekvenser av berusning

Kategori: Alla samlade verk, Hang-ups

 
 Det börjar bli farligt nu, igen. Jag minns den här känslan från någon slags dåtid, men trodde att jag hade vuxit ifrån den. Då kändes det som att något levde rövare i bröstet på mig och när kraften växt sig för stor sökte den sig ut, vilket alltid ledde till konsekvenser. Konsekvenser som jag inte riktigt hade råd att betala för.

Många strök med. Det varit mitt fel. Varje gång. De fick aldrig någon förvarning. Plötsligt brann det bara överallt. De hade klivit i mina fällor och jag kunde inte behärska mig. Ingen visste att det var jag som hade giftet. Likt en ulv smög jag kring fåren och slukade ett efter ett. Plötsligt var ett bara borta men jag låtsades som ingenting. Sen försvann ett till. Och ett till.. Out of sight, out of mind.

Jag trodde jag vuxit ifrån detta. Blivit starkare. Mindre destruktiv. Men nu galopperar ett väsen bredvid mig igen. Det jagar mig, redo att trötta ut mig tills det att jag ger upp. Jag anstränger mig för att hålla mig på mattan. Inte säga något dumt. Inte göra något dumt. För helvete! Gör inget dumt! Men det är bara en tidsfråga. Jag kanske hade kunnat hushålla med den om jag bara tänkt mig för, behärskat mig mot lusten, men när jag själv blev berusad av fotogenets doft tömde jag flaskan över dig för att få se hur mkt du kunde värma mig. Hur vackra dina lågor kunde bli. Jag hällde på mer. Sen mer. Sen ännu mer!

Lyrisk dansade jag runt dig. Hög av flammornas värme och doft kände jag hur jag lättade. Ingen och inget kan få ner mig när jag väl släppt tyglarna så här. Din eld slukar varenda vettig del av mig. Min hjärna har sedan länge lagt ner och livnär sig nu enbart på berusningen du ger mig. Jag förnekar det. Jag säger nej men med djävulens leende på mina läppar finns där ingen som låter sig luras. Men plötsligt.. Som från ingenstans känner hur hettan från dig sakta avtar i vinden och övergår till ljummen värme. Min berusning övergår i panik över rädslan att bli nykter, att förlora dig. Endast förlusten kvarstår. Snart slocknar du. Hur jag än blåser på dig får glöden inte tag i syret från mina andetag.


Jag är där igen. Precis som i dåtiden tappar jag återigen förståndet och förlorar mot konsekvenserna av min berusning. Jag står bredvid din glödande kropp och känner hur min skälver. Vad jag än gör, hur jag än beter mig, kommer din kropp snart att slockna... och då blir även jag kall igen.

 

Min åsiktskrönika blev publicerad i DN!

Kategori: Alla samlade verk, Hang-ups, Tankar om nutid

 
 
Jag har hamnat i ett himla tjat med SL. Jag är rysligt arg och upplever att de beter sig illa. Efter en och en halv månads tid fick jag nog och tog fram djungeltrumman, kopplade på förstärkaren och början spela! DN hörde mig och publicerade min artikel. :) Så kul!
 
In och rösta vetja! Och läs läs läs!
Dela gärna!
 
(klicka på bilden för att komma till artikeln i DN.)
 
 
Puss och kram!