[Valid RSS]

I väntan på något nytt

Stanna den tid du har

Kategori: Alla samlade verk, Tankar om nutid

Det finns många ordspråk som ska ge oss hopp om att livet blir bättre. "Allt har sin tid." "Tiden läker alla sår", "Den som väntar på något gått..." Trots detta känns det ganska hopplöst ibland och just då spelar det ingen roll vad de där ordspråken försöker att förmedla. Just nu är nu, och nu är piss! 
 
Men jag är glad, för att just idag känns underbar! Tänk om jag vetat det för sex månader sedan när framtiden kändes oviss. Eller för tre månader sedan, i höstas, när dagarna blev allt mörkare men, konstigt nog, allt längre, mer ensamma och enformiga. Tänk om jag vetat det i måndagsnatt när jag vaknade och plötsligt var magsjuk. Kanske hade det gett lite hopp mellan uppkasten, att det blir faktiskt bättre.
 
Ibland tänker jag på alla små människor som plötsligt får ett överskott på hormoner, blir tonåringar och vet varken ut eller in. Från en dag till en annan börjar brösten växa och där sprang man tydligen läck i trosan helt utan förvarning, och varför behandlar alla en som ett barn!? Ens föräldrar förstår ingenting och den jag är kär i är inte kär i mig. Och finns det egentligen någon där ute som förstår mig? Det är en sån kolossal övning inför livet. Klarar du tonåren, ja- då klarar du allt! Det finns en liten skara som känner att de inte orkar med detta. Den lilla skaran gör ett enormt avtryck i vår verklighet när de beslutar sig för att avsluta sin tid. Anledningarna till deras beslut kan vara många. Oftast är de ganska personliga, men sällan tillräckligt unika för att omvärlden inte skulle kunnat hjälpa till. 
 
Tänk om den där flickan, som visste att hon kramade sin mamma godnatt för sista gången, fått veta att hon skulle komma att beröra många människor genom att fullborda sitt eget bestämda öde? Att många okända där ute skulle känna med henne, med hennes familj och omgivning? Tänk om hon innan hon hoppade, hängde sig, tog tabletterna eller skar sig fick veta att livet blir bättre. Att det är en nästan är en garanti, bara hon väljer att stanna. Det är inte alltid lätt att se något ljus, men det blir bättre! Det finns alltid hopp och det finns alltid människor som bryr sig, som vill bry sig om...
 
Jag har också varit där. Om inte tio gånger så kanske hundra... Ibland känns allt riktigt pissigt, som att jag är helt ensam, mitt ute i rymden, omgiven av ett oändligt hålrum. Men precis när jag tror att jag helt tappat riktningen drar någon/något mig tillbaka och sätter mig i rätt kurs. Det är så livet är. Det var det vi fick. Vi fick ingen testomgång eller ens en general repetition, utan en det blev en direktsänd liveinspelning på en gång. Vi måste acceptera det och göra det bästa av det. Du får helt enkelt aldrig, aldrig ge upp, för du får aldrig mer den här chansen...
 
 
Till alla mina som tagit sig över sundet...
 
 
Thåström
 
 
Om du ska över sundet nån gudsförgäten kväll,
vill du ta med en hälsning till nån väldigt speciell?
Vill du ge henne mina bästa och säg till henne sen
att jag alltid varit stolt över att vara hennes vän.
Säg att några av dom dar som vi hade med varann
var några av de bästa som jag nånsin haft.
Och säg att jag är ledsen för alla fel som blev
men att inget enda av dem var menat som nån slags elakhet

Säg säg säg säg
allt det där från mig.
Säg säg säg säg
allt det där från mig

Du förresten glöm inte å säg att det finns saker som hon sagt
som jag alltid ska ta med mig. Hon kunde va så briljant.
O säg att jag tycker det behövs många fler som hon.
Hon bär en doft av nåt som är större 
Och du förresten en sak till kan du komma ihåg.
Jag vet hon tror mitt hjärta är en död o iskall sten.
Säg att inget kunde vara mera fel än just det.
Det är bara att om jag skulle gett allt det hon ville ha
skulle ingenting av det hon älskade från början
till slut blivit kvar

Säg säg säg säg
allt det där från mig.
Säg säg säg säg
allt det där från mig.

Och jag vet hon letar efter nåt enkelt o nåt rent.
Jag vet hon längtar efter nåt aldrig jag kunde ge.
Men säg att jag hoppas hon hittar nån som kan, 
säg att jag hoppas hon hittar nån som håller henne varm

Säg säg säg säg
allt det där från mig.
Säg säg säg säg
allt det där från mig.





 

Rapport från sjuksängen på söder

Kategori: Alla samlade verk, Tankar om nutid

Min mamma bor fortfarande kvar i lägenheten som jag och mina syskon är uppvuxna i. Hon, tillsammans med min pappa, flyttade dit dagen min syster föddes år 1977. Hon har bestämt sig för att aldrig lämna den lägenheten. Istället slår hon nu ut väggarna så den forna femrum:aren snart blir en stor etta. Jag förstår henne eftersom jag är också en trygghetsperson. Hon har spenderat mer än halva sitt liv i den lägenheten. Hon har byggt större delar av sitt liv innanför de väggarna. Skratt, gråt, bråk, fester, vänner... Alla minnen. Jag är glad att hon bor kvar där. Det håller mina minnen från min uppväxt vid liv.

Idag är jag sjuk. Inatt vid klockan ett vaknade jag av illamående och fick bosätta mig inne på toaletten. Där satt jag, formad som siffran 2 med huvudet rakt ner i ett U och kände mig hjälplös. När jag mellan varven fick krypa tillbaka till min säng låg jag mest och yrade. Vid ett tillfälle höll jag nästan på att bli tokig över kaosröster i huvudet som inte gick att tysta ner.

"Å nej! Tänk om jag råkade slänga nycklarna när jag var ute med soporna??!!"

Med efter ett tag går det upp för mig att klockan är 03 och att jag inte har varit ute med några sopor. I själva verket ligger jag och yrar.

Jag har tre starka minnen från tillfällena när jag var sjuk som barn. 

1) Pappas stora trygga hand som höll mig över pannan när jag kräktes livet ur mig. 
2) Te och skorpor för att det var milt för magen.
3) "Mary Poppins"- och "The sound of music"-videobanden.

Ikväll är det bara en sak som fattas - pappas trygga hand på pannan. Skönt att han bara var en samtal bort. Och skönt att Julie Andrews hann med att göra dessa filmer innan hon skadade sina stämband. Ingen annan hade lyckats göra rollen Maria som hon.

Det är svårt att flyga med klippta vingar

Kategori: Alla samlade verk, Tankar om nutid

 
I huvudet figurerar nya rubriker hela tiden. Jag söker febrilt efter den perfekta som kan sätta ord på alla känslor i mig just nu. En som sammanfattar kärlek, hopp, sorg längtan och rädslan för att aldrig... finna någon. Många gånger har tanken slagit mig att ingen älskar som jag. Jag älskar så innerligt att jag själv blir rädd ibland, blir rädd för att det ska slå över. Det händer väl att det gör det. Nästan alltid händer det, om jag ska vara ärlig. Sen förstörs allt av rädslan att bli lämnad om det ens hinner gå så långt. Bästa skyddet är att slå bort alla eventuella risker att bli sårad. Eller älskad. På ett sätt fungerar det likadant som preventivmedel. Det är klart du aldrig blir gravid när medlet dämpar all lust. 
 
Jag förstår att alla människor är älskvärda. Alla har någonting som är värt något för en annan. Men detta blir betydelsefullt först när du själv lär dig att älska dig själv. Den som inte älskar sig själv, är inte värd att älskas enligt sig själv. Men oftast är det kanske den som behöver räddas, den som behöver hjärt-och- lungräddning först. Den har antagligen bara inte förstått det själv, utan skrattar bort sin sista chans och överger sig själv igen för att återgå till att bli en åskådare av andras lycka. Tragiskt
 
Varför är den inte värd att älskas?
Varför är kärleken aldrig nog eller rätt? Var köper man vingar som kan bära?
 
Jag har pengar.
Det är hoppet som börjat sina aningen.