I väntan på något nytt

Det är något förbaskat konstigt över den tid vi lever i. Förändringar, nyheter och apparater blåser idag in över landet i en hastighet, och mängd, att de redan veckan efter har hunnit bli en snackis, spelat ut sin roll och glömts bort. Vi är mer medvetna idag än någonsin. Vi vet att vi producerar långt över vad vi på sikt har naturtillgångar för. Vi vet också mer om kost och vad som är onyttigt men är ändå fetare än någonsin. I takt med att allt går ökar hastigheten tycks vi tappa kontrollen. En ’all you can eat’-buffé dukas upp och plötsligt tänker vi mer på hur mkt vi spar i plånboken och desto mindre på våra stackars kroppar som tvingas ta hand om frosseriet. Vi köper nya bilar, mobiler och kläder som om vi inte skulle klara oss utan den senaste utgåvan. Det är som att vi är slavar under produktionen.

När jag var liten var du en nobody om du inte ägde en championtröja. Helst skulle du ha ett par buffalos, 501or och en bombarjacka också men det där hade inte jag råd med. Jag fick ju barnbidraget på 640 kr och dessa slantar var alltid slut. Jag fick i och för sig ett par championbrallor av min bror en gång och dessa tog jag aldrig av mig. Idag är tycks modet mer förlåtande för du kan hitta ett par andra snygga jeans och fortfarande få vara med i gänget. Idag handlar det istället om följa med i alla snabba trender – gällande ALLT. Ett plagg får högst användas fåtalet gånger innan det ska bytas ut. Det är heller ingen idé att köpa den där senaste luren som kom i höstas för den är redan gammal. Bättre att vänta på den som kommer nästa höst.

Vi skyller ifrån oss på allt och alla. Någon borde bry sig om alla flyktingar som dör när de flyr sina länder i överlastade båtar. Någon borde sätta stopp för föroreningarna som släpps ut från fabrikerna i u-länderna. Någon borde bry sig djurslaktsfrågor och skötseln av dessa stackars djur. Någon borde bry sig! Men varför bryr sig inte någon då? Och vem är någon?

Vi tror att vi är bättre än andra länder på miljöfrågor eftersom inte lever i bilen på samma sätt som amerikanarna gör. Ändå pekar trenden på att vi köper nya bilar i en rasande takt och att vi, liksom amerikanarna, vill önskar större och större.

Länk:

Where do all unsold cars go to to die

och

Fredrik Gertten om kampen mot bilindustrin

Jag tänker en hel del på dessa frågor och har därmed slutat äta kött då jag inte står ut med tanken på hur dessa djur hanteras vid slakt. Jag har även dragit ner radikalt på shoppandet av både kläder, prylar, de senaste tekniska apparaterna och dyl. Jag cyklar, återvinner det jag kan och äter mat EFTER att ’BÄST före’-datumet är passerat. Vad kostar egentligen detta slösande vår planet? Vilka kommer få leva konsekvenserna av vår vårdslöshet? Varför mäter vi inte status i kunskap och lycka istället för hur mycket, och snabbt, vi införskaffat producenternas senaste trender?

 Om du råkat missa denna, ta dig 21 minuter och se denna fantastiska, men också ganska omskakande, dokumentär. Den sätter griller i skallen på en. Det vill jag lova!