[Valid RSS]

I väntan på något nytt

Singelpartyt har blivit ett ensamdisco

Kategori: Alla samlade verk, Tankar om nutid

Vid Karlbergs slott ligger en hinderbana där militären brukar träna. Jag är osäker på om hinderbanan är öppen för allmänheten, men för några år sedan var jag där och slet mig igen ett par varv. Den här hinderbana är verkligen inte unik på något vis. Den har ett svindelhögt nät som en ska ta sig över och ett knyplågt att åla sig smutsig under. Sedan kommer ett och annat hopp över hinder för att sedan mötas av den klassiska, och helvetiska, vallgraven. Den där jävla vallgraven har jag tänkt på idag. Den där jävla vallgraven representerar mitt liv. Jag försöker på alla sätt och vis att hålla igång flåset för att orka mota bort uppgivenheten men väggarna kring mig känns plötsligt skyhöga när jag befinner mig i den där sablas gropen. Uppe på kanten står kompisen med helt annat perspektiv och peppar med hejarramsor som jag nästan uppfattar som ett hån. "Ta det lugnt! Det finns någon där ute för dig också. Du har bara Inte träffat den än. Och sluta vara så kräsen." 

Någon stans där i vallgraven känner jag att jag vill ge upp. Det spelar ju ingen roll hur många gånger jag tar sats, jag kommer inte upp ändå! Det är bara krafterna som tar stryk. Och de där tröttsamma ramsorna, om att allt löser sig, känns knappast trovärdiga från mitt perspektiv. 

Att hänga i vallgraven var betydligt mycket roligare förr när vi var ett helt gäng som inte brydde oss om att ta sig upp. Vi var nöjda åt att vara singlar. Vi nästan skröt om och såg det som nyckeln till frihet. Sakta, men säkert, lämnade folk vallgravspartyt för att testa lyckan med tvåsamheten. Tydligen var jag sist med att förstå charmen i detta och blev kvar i gropen. En dag stod jag där aningen perplex över att singelpartyt blivit ett ensamdisco. 

Eventuellt är sanningen sån att det inte någon därute för mig. Kanske går inte livet alltid ut på att finna en person att få älska, och som älskar en tillbaka, även om det vore en fantastiskt god krydda att tillsätta vardagen med. I mitt fall, i min vallgrav, har jag tagit en paus. Min kompis, som stod däruppe på kanten, har slängt ner täcke och kudde till mig. Jag har bestämt mig för att ligga här ett tag, titta på stjärnorna och samla lite kraft, i väntan på nästa försök att vilja ta mig upp. 

Kommentera inlägget här: