I väntan på något nytt

 

Allt som Agnes-Lo Åkerlind och Henrik Burman rör vid blir till guld. Jag fullkomligt älskar deras

ärliga och ofta ganska nakna produktioner. Inget glitter och glamour. Ärligheten är allt, och den håller. Sedan någon vecka tillbaka sänds deras musikdokumentär "Krunegård och Jinder på turné" på SVT och den är, liksom allt tidigare, GULD. Utan att avslöja för mycket är det inte konstigt om du efter första avsnittet tvivlar på min åsikt om hur bra detta verkligen är. Båda två, Marcus (Krunegård) och Josefine (Jinder), retar gallfeber på en i början. Jag upplevde Josefin ganska osäker, och därmed ganska dryg. Marcus kändes också dryg, men på ett helt annat sätt. Han var mer egenälskande och därav lite elak. Med detta sagt krävs att jag tillägger att det antagligen inte finns någon därute som älskar att motbevisas lika mycket som jag. Att gå från att totalt ha missuppfattat någon till att plötsligt börja tycka väldigt mycket om båda två, speciellt Marcus... DET ÄR GULD! Och det göra hela produktionen till guld. Tusan! Nu sa jag för mycket igen! :)

 

Jag hoppas du får uppleva samma sak!

 

Här kommer en av Marcus Krunegårdslåtar som min kompis Emil precis postade på min facebook.

Tack Emil. 

 

PS. Jag hörde, och älskade faktiskt, Krunegårds Korallreven & Vintergatan innan låten släppts. Den är också guld! DS