I väntan på något nytt

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
- Hjalmar Söderberg (ur Doktor Glas, 1905)

 Ingen kan väl ha undgått fenomenet Bruce Jenner – den legendariske sportsprofilen som nu slutfört processen könsbyte från man till kvinna. Likt ett fyrverkeri exploderade sociala medier i #callmecaitlyn-uppdateringar med en bild på Caitlyn, tidigare känd som Bruce Jenner. Världen gick ihop och älskade. Älskade att en människa stod upp för sig själv och att världen nu i gengäld fick stå upp för denne.

Men… Som i alla sagor finns det någon/något som skapar en motpol. Denne brukar gestaltas som en mörk och läskig person som liksom smyger i kulisserna. Inte sällan är denne ensam, missförstådd och har själv erfarenhet av ett trauma. Vem vet  om dessa motpoler egentligen behövs i sagorna, men de brukar skapa spänning, ibland medför de sorg, men i slutet brukar det alltid ordna upp sig och rättvisan vinner.

Sen har vi Alexander Schulman, en person som jag så många gånger har försökt att förstå mig på. Jag såg hans föreställning ”Älska mig” när den sändes på tv där vissa scener faktiskt stannade kvar. Bland annat scenen då han berättar om hur han går upp varje morgon, tidigare än sin familj och slår sig ner med en kaffe vid matbordet. Startar sin laptop. Klicka sig in på sin startmotor och börjar googla sitt namn. Han googlar inte bara sitt namn som det stavas, utan även med alla typer av felstavningar som skulle kunnat äga rum. Alex Shulman. Alex Schulmann. Alex Chulman… Den andra scenen jag minns från föreställningen är när Alex berättar om sitt livs trauma. När hans pappa till slut får nog av ungen som inte lyssnar i baksätet. Pappan tvärnitar. Sliter ut sonen (Alex). Lämnar honom på fältet. Kör därifrån. Stackars, stackars lille Alex!

Jag har försökt. Jag har till och med tänkt att det är mig det är fel på eftersom jag inte tycks förstå, och tycka om, honom. Tills nu! Nu vet jag att det är dags att sluta ge honom chanser. För att påminna om var detta avsnitt började som talade jag om Bruce Jenner, som tagit sig mod att berätta – inte bara för sin familj om detta stora ingrepp – utan även för hela världen. Han ville leva, och han ville dö, som den person hon alltid varit i sitt hjärta. Hon ville vara ärlig mot sig själv. Vem vill inte det? Är det inte precis det vår nationalsång handlar om?  

När Alex Schulman postar bilden nedan på sina sociala medier, då fick jag nog. Vem är Alexander Schulman att slänga ur sig denna kommentar? ”En tönt!”, skriver han. Vad grundar han det på? När världen går ihop och, mot all förmodan, välkomnar och älskar Caitlyn för hennes mod, för hennes styrka och tro på sig själv, då kommer lille, lille Alexander fram och bevisar att terapin han spenderat så många timmar på var helt lönlös. Han är fortfarande den där lilla pojken som vi alla skulle vilja slita ut ur bilen och lämna kvar på fältet.

 Alex. Du är en tönt! Väx upp!