Jag tycker mycket om Lasse Åbergs filmer. Speciellt mycket tycker jag om Sällskapsresan-serien. Svenskhetens mest tydliga exempel skildras liksom med en stor dos av igenkänningshumor.  Relationen till trygghet, alkohol och familj/vänner maximeras men också den svenska osäkerheten. Kanske är den störst bland skildringarna. Ändå lyckas Stig-Helmer fånga pangbrudar i varenda film. Han är en kuf i största möjliga dimension medan brudarna han träffar har mod, humor och utseendet som gör hela relationen motsägelsefull. Hur i helskotta går detta ihop? Svaret är att det inte gör det! Dessa starka pangbrudar är aldrig med i nästa film. Då har det liksom gått upp för dem vilken tönt Stig-Helmer verkligen är, och att de kastat sina bästa pärlor åt svin..