[Valid RSS]

I väntan på något nytt

Vila i frid Lisa

Kategori: Alla samlade verk, Tankar om nutid

Igår skulle hon varit på sin skolavslutning tillsammans med sina vänner. Hennes sommarlov, som hon säkert längtat efter, var inom räckhåll. Så nära. Men idag finns hon inte mer. Två män gick bärsärk och släckte hennes ljus. 
 
Det kallas sommarmord. Det finns ett samlingsnamn för detta har hänt förut. Många flickor har gått liknande öde till mötes genom årens lopp, och fler flickors namn kommer skrivas till. Hon kanske är sju år idag, har precis slutat första klass men hon kommer aldrig ta studenten. Hennes drömmar, liksom Lisas att bli bonde, kommer aldrig slå in. Hennes föräldrar vet inte idag att deras värsta farhåga faktiskt kommer ske. Någon kommer att döda deras lilla dotter, och de kanske aldrig får veta vad som hände henne.
 
Statistiken säger att det inte är kvinnor som utför dessa omänskliga dåd. Det är män. Det är även män som slår sina fruar. Det är män som krigar. Det är män som våldtar. Det är män som rånar. Det är mest män som sitter i våra fängelser. Det är män. Hur kommer det sig att ingen anger dessa män? Jag tänker att de måste ha vänner som vet om att de pucklar på sina fruar. Att de har helt sjuka åsikter och att varningsklockorna liksom dånar men att ingen gör något. 
 
Förra sommaren såg jag en man på stan som verkade påtänd. Han höll på att knäppa på sig byxorna och vinglade fram och tillbaka. Vid sidan av honom stod en flaska med sprit och en ryggsäck. I munnen hade han en fickkniv. Han grymtade för sig själv medan han vaggade fram och tillbaka, upptagen av att knäppa byxorna. Jag stod ett tag och bara inspekterade. Sakta tog jag upp telefonen och ringde polisen. Jag gjorde det för jag inte vill läsa den rubriken på löpsedeln som jag kunde förhindra. Kanske lever en person idag bara på grund av det samtalet, en person vars öde annars skulle utgjorts av ett påtänt fyllo. 
 
Det lilla samhället Kinnekulle har blivit ett namn på kartan. Där föddes för 17 år sedan en liten tjej som skulle ta hela svenska folkets hjärtan med sig i graven. Sen den dagen du försvann har vi oroat oss, och hoppats att du ska återfinnas vid liv. Tänk att du aldrig fick veta hur mycket du skulle komma att beröra hela Sverige. 
 
Jag skänker dig och dina familj mina varmaste tankar och hoppas att det en dag ska komma att göra lite mindre ont för din familj. 
 
 
Kommentera inlägget här: