I väntan på något nytt

Jag känner det! Jag är så nära nu. Det är nästan så jag kan greppa tag i drömmen… men så inser jag att jag är astigmatisk. Med mina ögon känns allt liksom lite närmre, både på gott och ont.

Om jag fick göra en analys av mitt liv skulle den påvisa att jag sällan varit närmre total lycka. Det mesta känns liksom riktigt himla bra! Ovan på det strör jag det där färggranna strösslet och döper det till vår. Allt är bra… nästan!

Den där drömmen som liksom ständigt gör sig påmind, den vägrar att avta i energi. I mitt huvud har drömmen slagit rot, vuxit upp och blommar nu för fullt. Snart är det dags för även denna lilla blomma att inse att tiden är förbi och att det inte blev roligare än så här. Trodde jag ja! Denna blomma vägrar ju att ge sig. Likt en bortskämd unge fortsätter denna att pocka på uppmärksamhet, tjata om hur fin den är och hur gott den doftar och jag kan liksom inte göra annat än att snegla åt blommans håll och kanske fundera på om den har rätt? Blomman i denna lilla metafor kan vi döpa till Sveriges Radio, also known as ”drömmen att jobba med radio”.

Jag vill så förbaskat mycket jobba med radio. Jag tänker att jag, till hösten/vintern, ska söka radioproducentutbildningen här i Stockholm. Blomman, aka. drömmen, skrattar en aning åt blotta tanken då utbildningen bara startas vartannat år och då tar in åtta sökande.

”ÅTTA? Tror du på riktigt att du har en chans?”, hör jag blommar skrocka.

Vad spelar det för roll om jag tror jag har en chans? Jag måste ju försöka. Skulle jag, mot all förmodan komma in, ja då måtte det ju vara ett tecken på att det i så fall är rätt! Dessutom, om alla slutade tro på sin kapacitet och möjlighet, då skulle det inte bli många barn gjorda! Har jag inte fått ett jobb inom radio innan den utbildningen startar i januari, då blir utbildningen! Så är det bara!

Med detta sagt…

Om någon läser detta som har känningar på någon liten radiokanal någonstans – HOJTA TILL!

Den som hjälper mig att få en anställning inom radio får 5000kr!

Klara…

Fääääriga…

KÖR!