I väntan på något nytt

Jag är som vanligt sist på bollen, men när jag väl uppfattat att det är match fattar jag ofta galoppen och springer kanske snabbast av alla på fältet. I det här fallet gäller det… Zara Larsson. Förlåt för dröjsmålet, Zara.

Att denna unga, stark lysande stjärna, fått emotta ofattbart mycket hat, det är självklart obegripligt samtidigt som det är helt väntat och den historien har inte, trots min inledning, ens undgått mig. När jag hörde hennes ”Uncover” dyrkade jag hennes fantastiska röst, precis som hela svenska folket, men efter det släppte jag taget. Förlåt för det också, Zara. Att du kämpat för att få din boll i rullning, och att den nu, och om hundra år fortfarande, kommer att lira vidare när vi alla är borta, det behöver du inte tvivla på. Jag tror att du, precis som du önskar i ditt sommarprat, är och kommer bli legend. Du kommer bli Elvis inom mer än musiken.

Zara, tack för ditt fantastiska sommarprat! Tack. Tack. Tack! Du var bara sjutton år när du skrev och pratade in det. Åldern har ingen betydelse hävdar många, men om du som sjuttonåring har så fantastiskt mycket bra saker att säga, hur ska då någon kunna mäta sig med dig när du är 34 år? Många gånger svider säkert näthatet som mullrar, ibland dånar. Inte för vad de säger, utan för att det ens existerar. För att det beskriver en värld där detta får finnas, och för att dessa människor inte gör något bättre av sin tid. För oron över hur de ska uppfostra sina barn och för deras felfokus. De jobbar liksom emot förbättringar för alla människor. För förbättringen träffar även män.

Detta kanske provocerar, men säg gärna emot mig då. Män står för största delen av krig i världen. För största delen våld. För (flest) våldtäkter. För största delen mord, djurplågeri och hedersmord. Män är överrepresenterade i fängelser och är sällan ens på tiotopplistan över vem deras egna barn skulle vända sig till för problem. Är också makthavare i störst mån. I de flesta fall. Nästan överallt... Vad skulle hända om vi tog in lite kvinnor i dessa rum? Skulle det minsta våldet i samhället med fler infallsvinklar. Nytt perspektiv?

Feminism betyder att vi har samma värde. Att vara motståndare till det, att tacka nej till feminism.., vad tackar du ja till då? För mig är det ingen skam att yttra att jag är feminist. För mig är det rubbat att yttra något annat, SPECIELLT som kvinna? Jag menar, om du inte vill ha jämlikhet – att alla människor oavsett kön, hudfärg, ålder och härkomst har samma värde och rättigheter – vad vill du ha då? Att en man är rädd för begreppet för att de är rädda för att tappa sitt försprång, det förstår jag. Jag tycker att det är dåligt, precis som att fuska i spel. Det ger ena parten ett försprång och fördelar som den andra inte har. Men att kvinnan inte fattar att hon motarbetar sina systrar, framtida barn och barnbarn.., det är skamligt. Om du inte vill sitta i riksdagen, om du inte vill bli chef på din arbetsplats, om du inte föra en talan i något forum så behöver du inte göra det, men för den kvinna som vill måste det finnas samma rättighet som för mannen. Håller du inte med? Jag är idel öra att höra din motsatta åsikt, om du har en. Om du håller med mig – ta fram megafonen. Gör något! Bli en Zara Larsson!

Lyssna på Zaras sommarprat i P1 - klicka på länken!